Jag har funderat en hel del kring magi i den Etrakiska världen. Som jag ser det så är ingen fanstasyvärld komplett utan att det i världen existerar magi av något slag. Frågan blir snarare i vilken mängd den existerar. Som det har framgått av tidigare inlägg så har magi historiskt sett varit relativt vanligt i den Etrakiska världen. Utan magins hjälp hade aldrig de humanoida raserna kunnat stå upp mot Arkonterna på det sätt som skedde. Men jag tänkte mig ingen "high fantasy" värld med mängder av magi då jag började fundera kring den Etrakiska världen. Snarare en grå, skitig värld där magi spelar en ganska underordnad roll.
Efter att gudarnas krig har fått sin upplösning så kastades de humanoida raserna in i en negativ spiral av kunskapsförlust. Kuskaper som en gång tagits för givna kom att för alltid gå förlorade, som kunskapen om magi. Men bara för att man inte längre mindes hur man kontrollerade de magiska flödena i världen så betydde det inte att de försvann.
Men hur tänker jag mig då att magin fungerar i den Etrakiska världen? Till att börja med så skulle jag vilja dela in magin i tre delar, den religiöst baserade, den drömbaserade samt den vilda.
Den religiöst baserade magin är helt sonika magi som kanaliseras in i världen från gudarna via präster och prästinnor. Det vi skulle kalla för underverk i vår värld skulle en Etrakier kalla för gudagåvor. Vi talar inte här om magi som blixtrar och eldbollar som man kan skjuta mot fiender utan snarare om mer långsamt verkande företeelsser, som helande, renande, excorsism m.m.
Den andra magiformen är den drömbaserade. I den Etrakiska världen har drömmar stort inflytande. Många tror att man i drömmar kan läsa ut framtiden eller avläsa människors goda respektive onda aura. I varje stad finns det en eller flera drömtydare som säger sig kunna hjälpa den enskilde med svåra beslut, genom att tyda dennes drömmar eller aura.
Vidare finns det de som kallar sig drömvandrare. De kan lösgöra sig från sin fysiska kropp och färdas i drömmarnas värld för att finna kunskap eller samtala med andra individer över stora avstånd. Arnoriterna är vida kända för att vara mycket skickliga drömvandrare. Det finns de som t.o.m. hävdar att Arnoriterna har lärt sig att styra andra individer genom drömmarna.
Båda de ovan nämnda magiformerna är accepterade i samhället och ses som en naturlig del av det. Ingen skulle komma på frågan att ifrågasätta en person för att den har en gåva från gudarna eller kan tyda framtiden genom drömmar. Annat är det med de som utövar den vilda magin.
Den vilda magin kan man säga är en rest av den magi som fick världarna på fall i det krig som stod mellan humanoiderna och Arkonterna. Magin flödar i strömmar genom den fysiska världen, dessa strömmar kallas av utövarna för Magins vindar. Dessa vindar förekommer i större antal vid vissa punkter, ofta där skiljelinjen mellan den fysiska världen och gränslandet är svag. En del hävdar att vindarna har sitt ursprung i gränslandets otämjda och kaotiska existens.
Att bruka magi handlar om att lära sig styra och kontrollera dessa vindar. Det är en mycket svår konst och kan många gånger kräva ett högt pris av den som försöker. Krafterna är svårhanterliga och opålitliga. För den som lyckas väntar dock rika belöningar i form av makt och kunskap.
Det resterande samhället ser dock inte på dessa magiker med blida ögon och om de avslöjas kan de inte förvänta sig att man kommer att visa någon nåd. Då de är lika fruktade som hatade så brukar det hela sluta med att kroppen styckas i fem delar och begravs på olika platser. Allt för att undvika att magikern skall återuppstå från de döda. Vilket enligt folktron är mycket vanligt förekommande.
