Den Etrakiska världen 2.0

Den Etrakiska världen har existerat i nästan tio år. Under den tiden har den genomgått ett flertal förändringar och förbättringar. De flesta versioner har alltid börjat med en karta. En del mer detaljerade, andra av det mer skissartade slaget. I bloggen publicerade jag tidigare det som jag trodde skulle vara den slutliga versionen av världen, men även denna gång skulle det visa sig att så inte var fallet. Efter att ha utvecklat världen vidare så kände jag att den tidigare kartan begränsade historien. Jag fick det helt enkelt inte att gå ihop. Dags att rita en ny.

För att sammanfatta det hela i lite korta drag så får vi börja med att se tillbaka på den Etrakiska världens historia. Idén med världen är den att de tidigare dominerande makterna Etrakiska kejsardömet och det Arnoriska rikets intressesfärer kolliderade, vilket ledde till ett långvarigt krig staterna emellan. Detta i sin tur försvagade dem båda till sådan grad att barbarstammar från norr kunde tränga in i rikena och där skapa kaos och ond bråd död. Som ett resultat av detta tappar båda rikena sin maktställning och ett flertal fristående länder bildas ur de gamla provinserna. Det Etrakiska kejsardömet och Arnor försvagas kraftigt och hade det inte varit för Ankh-Bathors murar hade med stor sannolikhet det Etrakiska kejsardömet upphört att existera. Det som räddar Arnor är det faktum att dess huvudcentra är belagt på en ö.

För att barbarinvasionen skulle kännas realistisk så var jag tvungen att lätta upp den norra bergskedjan, så att Barbarerna skulle kunna ta sig in i riket på ett trovärdigt sätt. Vidare ville jag vidga avståndet mellan Arnor och Etrakiska rikets maktcentra, vilket ligger i den västra delen av Etrakiska sjön. Detta för att ge båda rikena det spelrum som behövdes.

I väster har jag lagt till en ny kontinent, de två större öarna från första kartan är borta. Jag ville här skapa ett nytt område dit krigströtta, oliktänkande och förföljda människor tagit sin tillflykt. Lite som ett tidigt Nordamerika i vår värld. Jag vidgade också avståndet mellan kontinenterna för att på så vis förhindra den “gamla” världens inflytande. I havet mellan de två kontinenterna ligger ön Perlago, som även besitter vissa landområden i den västra kontinenten. Dess inflytande i väster är stort och deras starka flotta utgör ett gott skydd mot försök till imperialistiska tendenser i den gamla världen.

Världen jag utvecklar utspelar sig ca 150 år efter att Etrakiska kejsardömet och Arnor tappade sin maktställning. De nya riken som då bildades har stabiliserats men de gamla stormakterna har slickat sina sår under lång tid och vill åter vara de maktcentran som håller i taktpinnen, även om de av olika anledningar fortfarande har svårt att göra just det. I väster har Perlago bokstavligen seglat upp som en av de mer inflyelserika krafterna och relationerna mellan den “gamla” och “nya” världen är förhållandevis spänt.

Språk i den Etrakiska världen

Vilka språk talas i en fantasyvärld? Jag har funderat en del kring språk och språks betydelse för den Etrakiska världen. Vilka språk talas egentligen? Som tydligt framgår av kartan över världen så består den av ett antal länder som har mer eller mindre kontakt med varandra. Det känns inte realistiskt att alla skulle tala samma språk, utan med all säkerhet så har olika språk, liksom i vår egen värld, uppstått på olika platser.
Men hur diversifierad är den Etrakiska världen då det kommer till språk?

Om man ser historiskt på världen så fanns det två riken som under lång tid dominerade de centrala delarna av civilisationen kring Etrakiska sjön. Det var det Etrakiska kejsardömmet i väster och Arnor i öster. Dessa länders språk kom att bli det etablerade ”administrationsspråket” i de erövrade länderna. Det vill säga det språk på vilket man dokumenterade skatt, folkbokföring, historiska händelser etc. Det språk som till en början talades av eliten kom så småningom att tränga ner allt längre ner i de sociala strukturerna. Man kan se språken som Latinet i vår värld.
Efter att de båda rikena förlorat sin dominans över världen kom dock språken att leva kvar i de gamla provinserna. Även om språken lokaliserades och inhemska ord blandades in så kom tillräckligt mycket av de ursprungliga språkdelarna att bestå så att man kan göra sig förstådd över gränserna.

Idag är det Etrakiska språket det dominerande då det även har spritt sig till de västliga delarna av världen. Mycket tack vare att Ankh-Bathor tidigare var en del av det Etrakiska Kejsardömet. I de östra delarna är dock Arnoritiskan dominerande, även om man här också kan göra sig förstådd på Etrakiska i de större städerna.

Som kuriosa kan också nämnas att det bland societeten i det Etrakiska Kejsardömet talas en variant av Etrakiskan som kallas gammaletrakiska. Gammaletrakiska är en ålderdomlig variant av Etrakiskan som använder en större del äldre uttryck, vilket gör att gemene man kan ha svårt att förstå vad som sägs. Denna trend, att tala gammaletrakiska, har också spridit sig till de mer belevade i övriga länder och idag anses man vara finare ju mer ålderdomligt man kan tala. Om ingen förstår vad man har sagt, men man har uttryckt sig rätt enligt ålderdomliga grammatiska regler, så har man inom vissa kretsar vunnit stort i prestige och respekt.

Världens uppbyggnad

Jag har under lång tid försökt bygga upp ett universum i vilket den Etrakiska världen huserar. En slags metafysisk konstruktion över hur saker och ting hör ihop. Vad händer när man dör?, hur uppstår gudar?, hur uppstod världen? Mina tankar så långt kan sammanfattas som följer.

Det Etrakiska universumet består av sju olika parallella världar där varje värld i begynnelsen skapades av en av de sju Arkonterna. Dessa sju världar utgör den fysiska världen, vilka alla egentligen är en skral och dålig kopia av den ursprungliga värld som Arkonterna plundrade för att kunna gjuta liv i sina egna skapelser. Den ursprungliga världen finns idag kvar som ett minne dit vi reser i våra drömmar, en slags mental värld. Det är också här som nya gudar skapas, demoner (mardrömmar) huserar och dödsrikenas portar står på glänt. Varje individ eller varelse i någon av de sju av Arkonterna skapade världarna existerar dels i den fysiska världen och dels i den mentala. Då den fysiska kroppen dör så försvinner kopplingen mellan de fysiska och mentala kropparna. Ett sådant tillstånd innebär att man helt sonika inte längre kan kontrollera sin fysiska kropp, vilket leder till att individen i den fysiska världen upplevs som död. För den mentala kroppen återstår att finna ro i något av dödsrikena eller att spridas med drömvindarna, vilket resulterar i individens slutgiltiga och fullständiga utplåning.

Men då Arkonterna skapade sina kopior till världar genom att parasitera på den ursprungliga (mentala) världen började de lagar som höll skapelsen samman att rämna. För att inte hela skapelsen skulle gå om intet fick Arkonterna lappa och laga så gott de kunde. Efter hårt och ihärdigt arbete kunde de dock åter balansera skapelsen så att den höll samman, men till priset av att Gränslandet uppstod. Gränslandet är kittet mellan alla de fysiska världarna och den mentala världen. Hit kan varelser från både den mentala och den fysiska världen resa, om man vet hur man gör. När Arkonterna skapade Gränslandet för att rädda hela skapelsen så öppnade man också en möjlighet att färdas mellan de olika fysiska världarna, något de själva inte hade räknat med. Denna till synes harmlösa möjlighet kom dock att i slutändan leda till Arkonternas fall.